Kroppen protesterar på mig. Jag är helt slut. Kunde sova flera månader känns det som. Skitjobbigt att inte ha någon energi alltså.

Men duktig var jag igår ändå, städandet blev av och jag körde ett pass med hantlarna som jag sa att jag skulle göra. Så en klapp på axeln till mig själv.

Känner att jag måste lyckas gå vidare snart. Fortfarande inte haft någon annan. Fan Sandra, skärp dig. Inte har jag väl gått under på det här viset förr?

Sammanfattning på helgen hemma:

Torsdag: Micke kom o hämtade mig på stationen i Jkpg och körde hem mig till Smålandsstenar. Attans snällt säger jag. Känner mig dock rutten för jag skulle ha hört av mig till honom på fredagen men orkade inte. Fatta vad rutten man är.

Fredag: Upp tidigt, fika med Walle. Har inte sett honom åtskilliga år. Skitkul :) Dags att dra in till Gislaved. Walle var skitsnäll och körde dit mig. I bilen var det livliga diskussioner om träning, lovade Walle att om jag flyttar hem så ska vi börja träna ihop. Det skulle vara kul. Äntligen i Gislaved, dags att träffa upp Jorma, Ulla, Ingela, Eva.. Dvs jag hade en del att göra ;) Sen lite shopping med Karro, träffa Jojjo en sväng. Fredagskvällen blev ut på stekhuset. Ta ett par öl med Snuttan, började dock kvällen med en Tequila, livsfarligt. Men kvällen slutade i kaos. Bråk o massa skit. Jag var hur grinig som helst o gick hem o la mig när jag väl kom hem klockan 3 på morgonen.

Lördag: Upp tidigt igen, åka med mormor och morfar till gislaved och köpa en byrå som mormor hade bestämt sig för att jag behövde, det kan iofs stämma. tack mormor.

Hem till Ulla. Bli bjuden på mat och tjöta som fan :) Vi har ju inte träfats på evigheter. Tog det lugnt och softade en sväng när jag kom hem men snart kom Karro och hämtade upp mig, vi drog till gislaved, sen anderstorp och sist men inte minst värnamo.. Så hann träffa John, Sandra, Frida, Peter och Martin. :) Så man han med en del där med

Söndagen var lugn, var iväg och fikade en svng med Emelie (kusinen) sen tog jag och Karro o satte oss i bilen vid 5 tiden.

Sitter här på jobbet i jordens längsta telefonkö och funderar på vad som ska bli kvällens bravader. Då jag fortfarande efter allt som är är fruktansvärt nere så måste jag hålla mig sysselsatt. Det kommer ifatt mig om jag sitter ner för länge.

Många komplimanger hemma i helgen om min viktnedgång. Det var kul men frågan är ska man tappa 19 kilo på tre månader? Det är ju möjligt iaf, det är en sak som är säker. Men jag blev självklart motiverad att gå ner ännu mer med tanke på alla snälla ord man fick höra.

Så ikväll så blir det nog lite städande iaf. Ska tvätta en del kanske. Lägga in alla kläderna i min nya byrå som jag så fint satte ihop igår. Sen när jag städat så får jag nog tvinga mig själv att äta en sväng. Så frågan är om man inte lagar lite mat medans jag tar o kör ett pass hemma idag. Varit lat med träningen förra veckan, blir lite hantlar ikväll så blir det gymmet imorgon igen.

I need home. Fan jag saknar John. Att träffa honom i helgen var helt sjukligt trevligt. Har inte träffat hans sambo innan heller, nästan pinsamt de har ju faktiskt varit tillsammans fyra år nu. Men iaf, John, han sa så bra saker, han säger alltid bra saker. Han sa en av de sakerna som värmde minst: "Om du flyttar hem Sandra så ring mig, så kan vi umgås varje dag nästa", så fick jag en kram innan jag hoppade in i bilen. Han är så go.

Jag vet inte om man ska kalla det ett steg i rätt riktning. Men jag tror allt det. I helgen så var jag hemma i Småland och hälsade på vänner och familj.

Jag kom på mig själv med att bli helt bestört när min mormor i lördags hade köpt en byrå till mig och vi sitter där i bilen hem när mormor helt plötsligt säger: "Men Sandra, har du någon som sätter ihop den åt dig nu då?". Man behöver inte vara ett geni för att luska ut att mormor menar om jag har nån KARL som kan komma och sätta ihop den åt mig, för kvinnor bebandlas ju inte med sånt. Helt bestört och nästan förolämpad som börjar jag svära och muttrar att jag kan minnsan sätta ihop den jävla byrån själv utan nån hjälp från en karl. Jag påpekar dessutom att den kvinnliga listen kan komma väl tillpass när det kommer till möbler som köps från Jysk (skitställe).

När jag o Karro kom hem till Pålsboda i söndagskväll var man inte speciellt sugen på att börja bära mbler o montera o grejer. Vi slängde oss på soffan, tog en soft kväll i äkta söndagsmys känsla.

Men igår efter jobbet. Då var det dags att ta tjuren vid hornen och bära upp byrån. Upp med byrån bara. In med den i vardagsrummet. Jag o Karro tittade på varandra och gav varandra en ömsesidig "Nu jävlar är det dags"-blick.

Vi åtog oss denna uppgift väl och vi gick segrande ur denna djungel av pluggar, spik, knoppar och delar. Victourious, nu står den där.

Så ännu ett slag för att som kvinna klara sig själv. Byrån står där. Inga större missöden och jag kan lova att jag svor mindre än vad jag någonsin hört en karl göra när det vankas ihoppbyggning av möbler.

So screw you guys. Jag står på egna fötter...

Känns som att jag haft en helvetisk dag.. För mycket bara. Går under..

Inte nog med det så kom jag hem idag o skulle ringa den där uppfödaren om valpen jag skulle ha. Eller rättare sagt som jag skulle ner och tittat på i helgen som jag kanske skulle tagit på foder. Hon lämnar då återbud för att hon ångrat sig för jag har en Canaan Dog och hon vågar inte ha dem tillsammans. Kanske ska man kläcka ur sig det lite tidigare? Eller?

Jag väntar på helgen nu. Helt otroligt vad man kan längta hem.. Känns som att jag deppar ihop här hemma. Ångrar så mycket och kan känna att jag gett så mycket mer än vad folk fötjänat på så många plan. Och vad har man kvar nu när allt kommer o kring? Inte så jävla mycket.

Åker iaf hem i helgen och det är det som betyder nåt just nu. Jag ska krama dem allihop Karro, Jorma, Danne, Mamma såklart, John, Micke ska få en gigantisk kram han när han kommer och hämtar mig i Jönköping. Hmm sen vem ska jag träffa mer? Jo förresten Tina ska jag ringa :) Funderar på om jag skulle lyckas träffa upp Sandra med kanske när man ändå är hemma i Smålandsstenar. Det är säkert en massa som jag glömt bort men det kommer dyka fram efterhand.

Nervös över imorgon, vill inte. Suger och göra allt ensam. Inget stöd. Fan. Saknig.

Ska kolla vovven i helgen iaf. Det ska bli kul.

Det går inte för allt i världen att beskriva vilken hemlängtan jag har...

Jag vill inte vara kvar här längre, jag har ingenting här att hämta.. Men hur ska jag ta mig härifrån? Hur ska jag klara mig? Det är  nästintill omöjligt att hitta ett jobb nu och jag har minst sagt en del skulder att ta hand om och de löser inte sig själva precis..

Jag står inte ut längre och man kan inte hålla en obesvärad fasad alltför länge. Mina skådespelartalanger kanske inte är bra nog, vad vet jag. 

Känns som att livet inte har något att erbjuda, undra om det är det här som kallas att gå i väggen? Jag bryter ihop utan anledningar i tid och otid. Vet inte vad fan det är för fel på mig. Jag bryr mig inte om någonting längre.

Vill radera mig själ. Låt mig va.

Irriterad, frustrerad över att jag inte fick dela med mig. Du är snål..

Dags att försvinna..

Jag hanterade det bra en liten liten sväng.. Nu är jag där igen.. Shit jag har på allvar aldrig känt mig så down som idag..

Det får låta hur sjukt det vill men kvällens planer är följande. Knäcka ett gäng öl, ja, ett helt gäng. Har tolv som står på kylning nu. Under tiden som jag intar alkoholen ämnar jag rensa i hela lägenheten. Dvs alla klädkammare o garderober som varit lite av tillfälliga förråd sen jag flyttade in. Har haft så svårt för att göra mig av med saker men tänkte att under påverkan av alkohol och hjärtesorg så borde de inte betyda fullt så mycket. Så nu ska jag äta. Sen har jag laddat upp med ölen, tre rullar med sopsäckar och helt oerhört mycket gammal 50-60-tals musik.

Kameran kommer säkert dyka fram.. Fan...