Hur kan man bli sån? Ja ni vet sån där så man bara sitter o ler, egentligen helt utan anledning...

Nea är en fixare, det borde alla få veta :P När jag satt o var som mest down för typ en månad sen eller så och var allmänt trött på livet så gick samtalet såhär:

Jag: Fan Nea, jag träffar alltid sjuka karlar, störda bara, vad är det för fel på dom?

Nea: Ja men det är ju karlar *skratt*

Jag: Jag litar inte på mig själv Nea, alla är idioter. Hook me up

Nea: Nu när du nämner det så har jag faktiskt en här...

Haha så jävla skön hon är. Det roligaste med det här är att nu ska vi träffas när jag åker hem den 23. Och efter en gulligullig kväll med lite sweet words så känns det prima.

Jag tror ajg är skyldig Nea en tjänst. *skratt*

Jag kommer blogga lika mycket här som på min andra. Men nu har jag gett mig in på en mer allmän blogg. Det här blir min privata.

Den nya adressen paralellt med denna kommer vara http://www.metrobloggen.se/nelvana

Så var det söndag igen. Jag kan inte alls påstå att jag är sugen på att gå till jobbet imorgon. Fast sen å andra sidan, det är väl samma visa varje söndag Sitter o glor på film nu i alla fall, Evan den Allsmäktiga, ville kolla på x-men filmerna men det verkar inte bättre än att min dvd har gett upp igen. Vi får väl se om det är tillfälligt som det var sist eller om den tänker vara stendöd på riktigt.

Sen till dagens bravader. Tvättar nu, har gjort ända sen i mose o känner mig rätt bra duktig. Sen var jag oxå fruktansvärt uttråkad vid ett tilfälle i eftermiddags så jag gjorde en väggmålning i trappuppgången. Ja vi det här laget så vet ni ju att jag har en tendens att bli överseriös när tankarna vandrar..

Ska ta mig hem den 24, tror vi börjar på min arm då. Måste, vill. Nånting ska man ju göra liksom.

Så sitter man och väntar på att 2 fast & 2 furious ska börja. Kollade på den första igår o satt o dregglade på ettan.. Vin Diesel, vad ska man säga? Mums bara...

Så då man inte har något bättre för sig så går jag emot min diet idag och har laddat upp med godis och nu jävlar ska det svullas. Förutom godiset så är man nyduschad och sitter i soffan och har tänt alla ljusen och ska alldeles strax krypa ner under en filt och bara mysa..

Apropå nyduschad, jag gjorde för en liten stund en iaktagelse som är väldigt ovanlig för mig. Jag har börjat föna håret. Förstå ni vad detta innebär? Jag börjar få långt hår igen. Ovanligt långt för att vara jag.

Nej nu börjar filmen.. Ska dräggla över alla bilarna nu och kanske kanske en och annan karl.

Så var det fredag igen. Har städat o fixat lite... Lägenheten har blivit riktigt mysig nu och jag börjar känna mig riktigt nöjd. Samtidigt så har jag fortfarande den där rastlösa känslan.. Sover ännu ganska dåligt och när jag väl sover så drömmer jag hur mycket som helst.

Drömmer en tjej och en liten pojke. De springer mot mig och vi kramas. Helt plöstligt sitter vi på en altan, det är sommar och det är lommigt omkring oss. Mycket blommor. Jag är höggravid och av någon anledning så vet jag att det är tvillingar. Den lilla tjejen sitter bredvid mig i trädgårdssoffan och den lilla pojken ligger med huvudet på min mage o lyssnar.. Vi sitter o myser och det kör fram en bil o parkera framför huset. Det kliver ut en man. Jag får aldrig se hans ansikte och det är här jag vaknar.. Grymt frustrerande.

När jag vaknade i morse vaknade jag till ett helt underbart sms som egentligen blev avslutningen på ett nattligt samtal igår. Sms löd: "Den här gången gör jag inte misstaget å missar dig. Promise"

Att så få ord kan få en på alldeles utmärkt humör. Killen med guldhjärta mådde inget bra igår. Migrän, stackars :(

Charmen är tydligen tillbaka iaf. Får iaf en person att mysa och le till o från, även om det är på avstånd.

Tanken var att jag skulle gå o lägga mig tidigt, så jag borstade tänderna o kröp ner under täcket. Men jag började fundera så mycket där jag låg att jag insåg att det var bättre att gå in här och ventilera mig lite istället för att ligga där i sängen och tänka.

Jag har tänkt på några saker...

Först och främst så är jag fundersam på hur världen skulle se ut om alla visade varandra respekt. Jag vet det låter helt scince-fiction men fatta vad skönt om det var så. Jag menar inte att alla skulle gå omkring och älska varandra hejdlöst. Utan mer den grejen att alla har sina egna skilda åsikter o man respekterar det. Inget tjafs om det. Man bara accepterar hur människor är och total respekt skulle infinna sig. Skönt o lugnt tänker jag.

Fast sen samtidigt så tänkte jag att fan vad jobbigt om de skulle vara så, ingen drama alls. Sen insåg jag med att Karro, som är min alldeles egna krigsminister, skulle vara någon helt annan. Så hemska tanke, detta får inte hända, men jag behöver nog inte oroa mig.

Sen så funderade jag oxå på det där fenomenet byggarkarlar. Visst är dom fina att titta på? absolut. Alla känner väl vid det här laget till mitt ex men inte nog med detta så började jag snacka med ett par andra inte allför små karlar som var attans trevliga att titta på. Tyvärr har jag insett att de var verkligen bara trevliga att titta på. Denna form av man är alldeles för självupptagna och lever i en värld där vanliga människor inte får plats. Låter jag hemsk? Jag menar inte att alla är det.. Men för min del, aldrig mer en byggarkille, det är fan inte värt det. Tacka vet jag riktiga män som har lite kagge och har tid för oss vanliga dödliga tjejer. Får nog skaffa mig en finne, där snacka vi karlar.

Sen kommer jag oxå att tänka på det faktumet att nånstans ute i skogen kan det sitta guldkorn som är både snygga, finska, har ett hjärta av guld och dessutom ha en tendens att säga helt rätt saker vid helt rätt tilfällen. Nejdå, jag syftar inte alls på nån specifik ;)

Efter en kväll där jag känner mig allmänt ledbruten o rätt fucked i skallen så bestämde jag mig för att sätta igång en film.Länge stod jag vid hyllan och funderade på vad fan jag skulle titta på. Jag vill inte se action, det är för hysterisk, inte nåt romantiskt för då deppar jag ihjäl mig och sist men inte minst ville jag inte titta på komedi då jag skulle störa ihjäl mig på alla dessa lyckliga hurtiga fanskap.. Nej jag bestämde mig för att ta ett säkert kort, Gladiator. Det fanns nåt otroligt tillfredsställande med att se en man som gör allt för sin familj, som dessutom stick to it, even in death. Fan bort med alla pojkar, var är männen?

Jag är så trött på pojkarna som leker män, mest trött är jag på män som beter sig som pojkar. Jag vill fly all skit. Vad får du egentligen för att älska som att det inte fanns en morgondag? I slutändan ingenting. Men vad finns det fö mening med att försöka bygga nåt varande med en människa som inte vet vad kärlek är? *suck* Jag pallar inte det hela.

Jaja anyway, imon blir det gymmet, Boxercise, ska bli kul.. Men jag kommer vara sliten, jag är redan sliten. Ja shit, det ska nog gå bra det här med.