Jag har hört det ett gäng gånger nu: "Jag bryr mig om dig", "Jag vill inte såra dig",  "Jag är förvirrad", "Mycket som har hänt mig".. I've heard it like a thousand times. Han behöver inte ens köra någon lång utläggning om det, han hade bara kunnat skriva. "Same Old", jag hade tagit piken...

Sen när man ska ha en sån utläggning så kanske man ska tänka på vad man sagt dagarna innan: "Jag gillar när du kallar mig baby", "Jag vill va hos dig", "Jag vill kyssa dig nu" och favoriten "Om vi gifter oss, sjunger du den för mig då?"

Jag har dragit mig tillbaka då jag känner att han hade bestämt sig för att ta farväl av mig på riktigt när han drog idag.. So I told him...Jag drar mig tillbaka.. Drar mig tillbaka, dvs låter honom vara ifred ett tag. Still want him around. Oh yes I do.

När en människa blir så rädd för saker som KAN komma att hända istället för att leva i nuet så kommer han med tiden att krossa sig själv. Man önskar bara att man kunde smälla honom över käften o väcka honom och själv få honom att inse hur korkat det är. Allt innebär risker. Att öppna sig för någon, att tillåta sig älska och bli älskad innebär alltid en viss risk. Visst kan man bli krossad och visst kan saker bli riktigt tungt men det kan oxå bli jävligt bra. Det är människorna omkring oss som gör oss till dem vi är idag. Oh well, vet inte vad det säger om folket omkring honom. Men jag kan önska att jag träffade på honom innan han blev så jävla rädd för allt.

Jag vet inte men nånstans så känner jag att jag vill tillägga att jag vet vilken sits han sitter i och jag ber inte honom om mer än ett par millimeter av sig, men någonstans så tror han att jag kommer total-sluka honom. Det är hans slutsats inte min.. Jag kan inte av en människa i den situationen begära att hansska ge en massa av sin tid och det gör jag inte.

Sen en sak som jag oxå kan finna väldigt komisk är att han säger att han inte vill såra mig. Men sen är ju frågan:Är jag så dum i huvudet att jag själv inte kan ta ett beslut om jag tycker det är värt det eller inte?.. Ja inte vet jag, det låter inte så iaf...

Jag sa att jag drar mig tillbaka och jag bad honom att höra av sig om han kände att han saknar mig. Jag sitter hemma och plågas och vet knappt var jag ska ta vägen. Jag vill bara ta tillbaka den där biten om att jag ska dra mig tillbaka. Jag vill inte att vi ska sluta prata men jag vill inte heller känna mig som en blodigel som suger mig fast på honom och inte ger honom någon luft. Shit, jag plågas.. Bara ett litet pip.. Men men, det verkar vara lite för mycket att hoppas på.

Nu har det gått flera timmar till och jag börjar bli orolig för att han inte har tagit sig hem.. 

Bang bang
He shot me down, bang bang
I hit the ground , bang bang
That awful sound, bang bang
My baby shot me down

När någon ger dig frågan: "Vad vill du med allt?" Vad ska man svara då? Tycker gott det kan finnas facit för sånt här :P Nej men helt allvarligt så är det skitsvårt att bara svara på en fråga så snabbt på något som bara poppar upp på msn en tisdagskväll.

Din natt här skänkte mig tillfredsställelse, lugn och jag hade kunnat göra i stort sett vad som helst för att få ligga kvar i sängen med dig när min klocka ringde. Det är lättare för mig att på något sätt försöka förklara för dig vad jag känner när pratar med dig och ser dig, än vad det är för mig att säga vad jag vill med allt.

När jag såg dig kliva ur bilen när du kom hit så ville jag bara rusa fram till dig och kasta mig i armarna och skrika: "Äntligen är du här känns som jag väntat på dig hela mitt liv!" Men istället så gick jag snällt o lugnt fram och skulle ge dig en kram men tack o lov så fick man ju en liten puss o det var bara så rätt. Väl här inne så var jag blyg men allt annat än obekväm. När jag tänker efter så har jag sällan varit så bekväm med en människa som jag träffar för första gången. Din beröring fick mig att rysa av välbehag. Det var så härligt. Du skiljer dig från alla människor jag har träffat på och det fascinerar mig. 

Det är så oerhört svårt att i ord beskriva vad man känner för någon eller något. Särskilt när det är en så stark känsla. Du har enda från när jag började prata med dig gjort ett väldigt stort intryck på mig och jag tänker på dig mer än du anar. Jag imponeras av dig som människa och jag kan knappt vänta på att få lära känna dig, på riktigt. 

Det finns inget som kan slå ner mig så som när du kallar mig trubbel. Mycket är jag och kanske har jag varit trubbel för många. Men det sista jag vill är att komma in i ditt liv och vara till besvär. Då du, trots dina problem med bl. a Lilltjejen, är allt annat än trubbel för mig. Jag har fallit för dig, bland annat för att kämpa för det som är rätt. Du vet vad jag menar.

Med detta sagt, det jag tror jag försöker säga är att vi har våra problem killen. Många problem båda. Men det är bara att inse att vi uppenbarligen inte har några problem med varandra.

När du är sliten vill jag ge dig all min energi för att du ska orka med allt. För du kommer behöva din energi. Jag vill lägga mig med dig och berätta för dig vilken underbar människa och pappa du är. Jag vill säga att du kommer klara allt det som är framför dig. Det kommer kanske inte vara vackert men jag vet att du klarar det. För du om någon kan klara det. Men jag ljuger om jag påstår att jag inte vill vara där och stötta dig. Jag är iaf redan där och tänker på dig för jämnan.

Du säger att du alltid bli lämnad ensam kvar. Jag kommer inte lämna dig ensam kvar om du inte ger mig en anledning till det.

Sen du var här så ser folk mig sitta och små le så fort telefonen piper och de säger att jag liksom strålar. De undrar varför.. Jag tiger.. Vad ska jag säga till dom? Jag känner knappast att jag har lust att svara: "Jag har träffat en kille som gör mig galen och total-lugn på en och massa gång, men han är livrädd för mig..".. När jag tiger så säger de att vad det än är som får mig att må som jag gör så ska jag hålla fast vid det. Men det är bara att inse att jag kan inte hålla fast vid någon som inte vill det.

Vad det än är med dig som får mig att bli som jag är sen du var här. Så var det någonting hos mig som fick mig att tänka att om du är hälften så bra som du verkar, då kan jag bryta upp hela mitt liv, flytta över halva Sverige och finna mig i det och fortfarande känna att det var värt det.

Så baby, som du ser så fokuserar jag på det positiva inte på vad som kan gå åt skogen. 

Så släpp in mig och jag kommer att finnas där för dig och jag tror att du vet det. För att jag tror att du lyssnar på vad jag säger till dig. Precis som jag på samma sätt inte för ett ögonblick tror att du är oärlig mot mig. När du säger att du tycker att jag är vacker så tror jag på dig och för ett par sekunder så känner jag mig vackrast.Och det är en bedrift att få mig att tro på det, det ska du veta.

All cred till dig anyway. You make me smile.

Det verkar inte bättre än att även jag tappar humöret ibland. Kan komma på mig själv med att det är lite uppfriskande med att jag faktiskt fortfarande kan bli förbannad ibland. Tappar bort den där gnistan emellanåt. Så även om det kan störa mig till tusen att en i princip främmande människa kan få mig att tappa humöret, så gör det mig ändå lite glad att jag inte tappat bort bitchen. Det är nog i mitt fal ett friskhetstecken. Haha. 

För några helger sen hade jag besök av ett sånt där jävla fenomen som kallas karl...

Så  älskade idiot...

Ursäkta mig för mitt beteende. Jag är uppenbarligen en slampa med noll självrespekt som sätter på allt som kommer i min närhet. Denna gången råkade det vara du (kunde likväl varit Kalle på Ica). Jag sitter nu, som du så fint påpekar, hemma och tycker synd om mig själv. För det är det enda jag gör. Har ju inget bättre för mig när jag inte knullar random karlar på stan. Jag sitter även hemma och kollar efter mitt nästa offer som jag kan fälla. 

MVH

Hjärtlös Bitch

Får det här dig att må bättre? Är det det du behöver höra för att inte störa dig på att saker blivit som det blivit? Iså fall kan jag fortsätta. I evigheter. Jag kan även plocka fram den riktigt elaka Bitchen om du vill det. För den goa Sandra som du träffade var ju tydligen bara ett skådespel ändå. 

Jag tycker inte synd om mig själv och jag har aldrig påstått att jag är perfekt. Jag sa aldrig att jag var go, det skötte du så bra själv. Jag har aldrig påstått att jag är en bra människa. So just deal with it...

Oh, jag älskar verkligen när folk är överdramatiska. Det är så sexigt. Not.  

Jag har dejtat runt, jag har knullat runt och flörtat runt och fan vet allt som hör till all den där skiten. Ibland har dom trillat ur mitt minne, ibland har jag fallit pladask och försökt o vrida in och ut på mig själv för att slippa erkänna att jag har fallit.

Sist jag tillät mig att totalfalla så slutade allt i skit. Mycket snack från hans sida men det låg nog knappast ett ord sanning bakom den han sa. Missförstå mig inte, jag tror inte på något sätt att han medvetet ville såra mig. Han är en bra men ack så flyktig och impulsiv människa. Eller kanske inte, så jag har uppfattat honom iaf. När det kommer till känslor verkar han vara lite sån iaf.  Idag såg jag honom på nyheterna. Det var någon länk han hade lagt upp på sin facebook. När jag såg honom stå där o hålla i den röda rosen, med S K I T H Ö G ! tattuerat över fingrarna, lite tafatt, så fick jag plöstligt upp bilden av honom hemma hos mig, sittandes i soffan, drickandes cola. Hur han pga sin känsel i händerna plockar upp glaset och håller det mellan händerna, likt ett barn som håller flaskan och lyfter upp det och dricker och sen ställer ner det med samma koncentration som han plockade upp det. Det var de sakerna som gjorde att han smög sin in o stal en bit av mitt hjärta. De var oxå de sakerna som jag, när jag blev dumpad, bitter beklagade mig över och påstod att jag var så glad att slippa. När jag såg honom där så insåg jag att jag verkligen är över honom. Älskar honom över hela mitt hjärta, men ack vad klar jag är med honom. SKÖNT!

Man kommer nog aldrig ifrån minnena av olika människors egenheter. Varenda människa jag någonsin har älskat har jag äckligt tydliga detaljerade minnesbilder av.Det är faktiskt skönt ibland att minnas de sidor av en människor som gjorde att man valde just det. Är viktigt för mig att minnas dem även om jag är "klar" med den människan. 

Jag känner mig mer redo än någonsin att släppa allt strulande för att bara koncentrera mig på en människa. Men sen samtidigt så vill jag ju att den människan ska känna sig lika engagerad som jag i att ge sig in i smeten. För det är en jävla smet det där. En nog så underbar smet från stund till stund, men ändå ;) Jag är helt omöjlig och har börjat slänga ur mig klyschor som: "Kärleken övervinner allt" och hela den där skiten med att inte flytta någonstans, utan att min kärlek ska komma till mig, den har jag fanimej släppt. 

Jag har dock börjat känna mig rädd för att träffa någon överhuvudtaget. Känner dock att jag måste följa mitt eget råd och våga chansa. Man måste ta risker för att slutligen lyckas. 

Loving Bitch - Ipso Facto - Over and out.

För alla ni som inte förstått det. Datorer är djävulens påfund och de är av ondo. Funkar aldrig som de ska när det är viktigt.. Eller ja, viktigt viktigt. Jag vill ju ha lite ögongodis ibland jag med.

Men vrång och jävlig som min dator är så måste den ju sätta sig på tvären. Beter sig som en rabiat svartsjuk flickvän. *suck*

Ja alltså snälla., kan någon berätta för mig var de riktiga männen tog vägen?

 Jag är helt övertygad om att de gömmer sig någonstans. Men var? Och med riktiga män så menar jag de män som är män nog att vara lite fjolliga från stund till stund. Inte nog med att de ska vara lite fjolliga till o från, de ska vara lite macho ibland med. Till exempel om en karl på krogen kladdar mig på häcken, då vill inte jag höra: "Du klarar det själv baby". Nej nej, här handlar det om att visa lite balls och markera revir. Tro fan att jag klarar av en dyngrak karl som kladdar på mig, en örfil och en utskällning senare så brukar de stå storögda o be om ursäkt.Men jag vill helst slippa sånt, det är i just det läget som det är hög tid att att gå fram och en lägga en arm om mig, bara som en markering ni vet. Grymt tändande.

Sen det där fjollande om att karlar bli livrädda när men bara ber de hålla ens handväska i två sekunder. Ni vet minen, ser ut som att man sa något på ett språk som de inte förstod, sen ser de livrädda ut, skulle kunna tro att man bad dem kastrera sig eller något. Bara ta den förbannade väskan, jag står ju ändå där i närheten. Jag kan svära på att ingen tror att det är din. 

Sen varför så obekväm när jag ber dig följa med som smakråd på underkläder? Var jävligt tacksam istället. Ta tillfället i akt o påverka hur jag ska se ut istället. Jag vill ju uppenbarligen vara fin för dig. Annars hade jag bara skitit i det. 

Män som tycker det trådsmala är assexigt borde oxå försvinna. Vad är grejen? Kvinnor ska vara former. Majoritet har faktiskt såna. 

Så kort sagt, det är ont om män som är säkra på sin manlighet. Har nog inte träffat en enda än. Men när jag gör det. ja, då ämnar jag att behålla honom. 

Det var männen det, nu kvinnorna. Äsch fan, jag orkar inte ta kvinnorna idag. Får ta det imorgon istället.

Idag har jag vart på vårdcentralen.. Ja, Sandra är trasig. Hon vet det... Det är därför jag varit där...

Alla har väl märkt av det men främst så är det väl på jobbet som det märks. Klara inte av jobbet på samma sätt som jag gjorde innan och humöret går verkligen upp och ner. 

Efter samtalet med läkaren och alla provtagningarna så är jag helt slut. Blir inget mer jobba för mig idag. Förhoppningsvis så förstår dom det på jobbet, hade hellre jobbat om jag ska vara helt ärlig.  Iaf när jag satt där o skulle diskutera mig själv och varför jag hade sökt hjälp på vårdcentralen så fick jag ett psykbryt hos läkaren och lipade ögonen ur mig. Trevligt. Nej.. Iaf sen var det dags för provtagning, då var jag redan på lite dåligt humör och beordrade sköterskan om vilket blodkärl hon skulle ta i. Jag har ju en tendens att inte lämna något blod ifrån mig. Första sticket iaf, det var nice. 3 jävla rör med blod tog dom från mig, jag började undra om det planerade att lämna något kvar till mig.

Nu så har jag iaf fått nya mediciner, har en massa prover som jag väntar  på svar på och har dessutom en remiss till psykologen. Hoppas på att det här kan hjälpa mig lite iaf. Bärjar bli aningen trött på att gå omkring och svära för mig själv om dagarna. Sällan jag visar något utåt, på både gott och ont.