Ja så var jag inne i Marieberg med Jenny idag.. Vi åkte typ direkt från jobbet. Alla dom där skitspännande sakerna som hund- och kattmat och kattsand skulle inhandlas. Dvs allt jag har råd med en här månaden *asg* Dom där djuren kostar mig en del.. :P Men ack vad det är värt det..

Sen kan man ju fråga sig vad fan jag gör på jobbet.. Ja jag vet knappt. Jag är sjukskriven, borde fan stanna hemma men helt allvarligt. Jag pallar inte att ligga hemma o pilla icke*existerande navelludd hela dagarna. Inte min grej riktigt.

Bilfärden in till stan var iaf en höjdare. Diskussionerna var i full gång om allt möjligt. Typiskt mig att trilla in på ett så otroligt spännande ämne som genetik. *asg* Måste lära mig att alla inte delar mitt intresse för sånt. ;) Men något förvånad Jenny satt o gapade aningen fascinerad över mina kunskaper i detta något otippade ämne. Haha.

Nu när jag kom hem så var det standard plocka in varor, få ut med hundar, gosa katter osv osv. Fick akut hemlängtan ryck. Men inte hemlängtan som i hem till hur det är nu. Utan hemlängtan på så vis att jag saknar tiden när jag bodde hemma hos mamma och var liten på riktigt. Det är ingen hemlighet att jag och morsan inte hade några pengar. Vi hade en trång jävla lägenhet och allt så lite sådär halvt ut på alla vis. :P Men fan, det var hemma. Det som för mig är mest mamma och hemma är alla skumma vinylskivor med diverse artister. De som betydde mest för morsan var ju Michael Jackson skivorna och de skivorna med Jackson 5.

Så för att göra en lång historia kort så slutade det iaf med att jag stod i sängen ochsjöng till Jacksons five "I want you back" och det var inte sådär småsjunga lite.. Nej nej, det var jordens röj här hemma för fan :P

När jag kom på mig med det hela så gick jag in i badrummet och kollade mig i spegeln och sa: "Skärpning för fan, du är ju en metalbrud, vad är det med dig?". Två sekunder senare så stod jag i köket och dansade till "Bad"..

Är väl bara att komma till insikten att man inte är så jävla cool :P Jag är fan kass på och sjunga o dans(k)a kan jag fan inte heller.. Men vem fan bryr sig. Jag hade iaf kul här i min ensamhet :P

Nej fan, nu ska jag vara skittuff och gå o sätta mig framför dumburken och med stora ögon kolla på Tyra Banks o hennes följeslagare..

Jag Kösste en Flicka och jag Gillat.. *sjunger*

Ute och bowlade ikväll :P Det var en höjdare.. Alltså att titta på. :P Ni tror väl inte att jag lyckas bowla.. Egentligen ger jag fan i det för att jag suger verkligen på det, men om någon frågar så är det ju självklart för att det är grymt ocoolt.. *Asg*

Jag hade i alla fall en sån där dramatisk fylla. Det är ju ingen hemlighet att jag inte varit på topp de senaste månaderna. Har ju faktiskt om jag ska vara helt ärlig legat o krälat nånstans långt där nere åt helvete.. Så när man är nere och så, det är bara att inse, alkohol bör ej intagas.

Men nu blev det ju så ändå. *asg* Gjorde väl en och annan sak som jag ångrar och en och annan som jag blev imponerad av att jag vågade göra. 

Ångrar grejer:

• Ångrar att jag drack så mycket
• Ångrar att jag kom hem halv fem på morgonen
• Ångrar att jag skrev till Patric. (Helvetes jävla bihang)

• Jag faktiskt tog mig hem.
• Släpade inte med någon karl hem (nej, usch usch, blä, karlar)
• Jag blev dramatisk när jag fick förslag och meningslöst sex.
  
• Saupp kontakten med Patric.

Ja, just det, ni läste rätt. Patric is gone and away. Äntligen. Jag vet att ni väntat på det. Inte så att jag träffat honom alls de senaste typ två månaderna och tänkte fortsätta med det.

Min gräns gick vid:

Han: "Ska vi träffas o mysa snart"

Jag: "Nej, trött på skiten. Hittat något annat intressantare."

Han: "Jaja, det finns andra brudar."

Jag: "Jo jag vet Patric, för dig har det aldrig funnits mer än andra brudar."

Han: "Men Raring, om jag hade velat ha ett förhållande så hade du aldrig blivit av med mig, för jag tycker om dig som fan. Du är ju min Raring."

Jag:  "*många fula ord* Visst killen, det låter bra, du får ändå inget. Det får räcka nu."

Sen sa jag typ Hejdå och önskade honom lycka till. På riktigt. Det här kallas framsteg. Riktiga framsteg. Och nu mår jag så jävla bra. Han är borta och det känns så jävla lättande.

Än en gång så sätter jag mig här precis innan det är dags för mig att slänga mig i säng... Verkar bli så varje kväll nu.. Jag antar att jag har en hel del som behöver komma ut..

Jag har funderat, jag säger alltid att jag älskar att skriva.. Men... Frågan är:  Tycker jag om att skriva, eller gör jag det för att jag inte har någon att prata med?

Helt allvarligt så tror jag att det är en kombination av de båda. Visst är det härligt att skriva av sig lite. Man kan säga så mycket mer än vad man kanske skulle klara av att säga rätt i ansiktet på någon. Det ultimata hade självklart varit att ha någon som jag känner att jag kan säga ALLT till. Oavsett vad det gäller men någon sån har jag så långt inte funnit..

Jag är inte speciellt effektiv på jobbet och jag känner verkligen hur jag går på halvfart. Man känner sig nåt så fruktansvärt värdelös när man numera kanske får gjort hälften av det som jag vanligtvis får gjort under en arbetsdag. Förhoppningsvis är jag snart tillbaka o vanlig fart. Kanske kan jag vara tillbaka och jobba på som vanligt om ett par veckor. Men det känns väl inte riktigt så nu om jag ska vara helt ärlig.

Sen ett litet erkännande. Micke (min knutte hemifrån Småland), skulle ha kommit  upp till mig i helgen egentligen. Jag har faktiskt varit på lite bättre humör i veckan just därför. Snackade med honom för en liten stund sen. Ja, ni kan ju gissa, han kommer inte. Jag skulle aldrig erkänna det för honom, men shit, jag blev så besviken.. Det är inte det att jag och Micke på något sätt har ett sexuellt förhållande. Hell, vi håller inte på med sånt, iaf inte på varandra. Men det är så skönt när han kommer hit. Han känner mig verkligen innan och utantill och det är en enorm trygghet för mig.

I en värld där det känns som att allt omkring mig ändras i enorm fart så har jag alltid Micke där på samma ställe som alltid. Han är en av de få som kommit och hälsat på mig sen jag flyttade upp hit och det har betytt något enormt mycket för mig.

Många har åsikter om vår vänskap. För det är det enda det är, vänskap.  inte minst hans exfru och hans son, som även han är min vän.

En helt vanlig helg med Micke ser ut på följande vis.

• Micke dyker upp sent på natten sen han kom på alltför sent på kvällen att han skulle komma hem till mig.
• Vi kollar på en lite halvkass film medans vi svullar i oss chips och godis och dricker en öl eller två.
• Sandra uttrycker sin glädje över att han bestämde sig för att dyka upp hos mig.
  
• Dags o gå o lägga sig. Av med kläderna bara. Krypa ner under täcket och ta tillfälle i akt att bli skedad (händer inte allför ofta).
• Långa diskussioner om gemensamma vänner osv osv. Catching up helt enkelt.
• Sandra uttrycker ännu en gång sin glädje över att handök upp.
• Micke får lite hybris och känner sig som en superhjälte i och med att Sandra lovordar honom om och om igen.
• Arm åker ut, Sandra kryper gladeligen nära och passar på att bli om hållen medans hon fint påpekar att det är skönt att bli killad på ryggen.
• Micke pussar Sandras panna och killar henne på ryggen.
• Sandra snarkar, Micke ligger sömnlös pga detta.
• Micke sover fortfarande inte då Sandra snarkar ännu mera för hon tar igen sömn från många sömnlösa nätter.
• Det är morgon. Sandra vill sova. Micke väcker henne för att påpeka att hon snarkat HELA natten pch han upplyser även om att han är sugen på kaffe och en ostmacka.
• Sandra blir förbannad och påpekar jävligt tjurigt att han kan fan ta o fixa sin egen jävla ostmacka och sätta på det där äckliga jävla kaffet själv.
• Micke går till Ica och handlar frukost och sätter igång kaffe. Sandra fortsätter sova, nöjd över att sluppit gå upp.

Detta är en helt vanlig kväll/natt med Micke. Jag fattar inte att han står ut med det. Han får ju verkligen inte ett skit för det. Jag har dock skaffat mig en teori om detta. Jag behöver någon och Micke behöver få känna sig behövd. På detta sättet vet han själv att han hjälpt den lilla ensamma, samtidigt som han bygger på sitt eget manliga ego en sväng.

Det är ingen hemlighet att Micke är min bästa vän och sällan har man skådat ett så udda kompispar. Är nog inte många som kan tänka sig vilket utbyte vi har av varandra. Vad har en 23 och en 42 åring gemensamt? Allt tydligen.. Det sitter inte i åldern.

Varje gång han är hos mig så babblar Micke på om sitt lyckliga singelliv och jag om mitt miserabla singelliv. Haha. Vi är väldigt olika där. Jag måste säga att önskar Micke allt härligt sex i världen och må många sköna brudar komma i hans väg. Innan han blir för gammal för att få upp den. *asg* 

Senaste diskussionen vi hade, eller ja, Micke hade. Var om huruvida han önskade att jag skulle hitta mig en drömprins eller inte.  Han säger: "Åh Sandra, jag önskar verkligen att du kunde hitta någon snart som kan ge dig all kärlek du förtjänar. Samtidigt så vet ju jag att jag inte behövs längre då."

Jag log lite och sa: "Micke, den dagen jag hittar min drömprins så kommer ja gbehöva dig precis lika mycket som jag behöver dig nu. Skillnaden blir bara att du då får sova på soffan och inte längre i min säng."

Micke sa: "Det blir trångt med alla katterna men det är det värt."

Så bästaste vännen. Kom och hälsa på mig snart. jag kommer sakna dig i helgen. 

Jag hatar när jag fastnar för en människa sådär stenhårt.. Allt blir mest bara besvärligt och när man slåss med sig själv för att inte skriva 235098043463 gånger, då är det jobbigt. Verkligen...

Egentligen är det ju mest besvärligt för att man inte har en aning om var man har den andra människan. Säger att man vill en sak, gör en annan..

Jaja nångång så....

Har haft en tung dag på jobbet.. Blev hemskickad runt lunch för att jag skulle skärpa till mig.. Det är ju ingen hemlighet att jag inte mått så jävla bra det senaste coh det har börjat gå ut över jobbet tyvärr.. Det suger ju självklart, men det är väl lätt att det blir så. Min chef tog ut mig och snackade med mig, i nästa sekund bröt jag ihop och allt som jag gått med dom senaste månaderna bara forsade ut. Där stod hon, chockad som fan o visste inte vad hon skulle säga. I don't blame her. Var nog ingen på jobbet som förstått att jag mådde kasst. Efter lunch gick jag ialla fall tillbaka till jobbet och det har väl gått sådär. Inte gråtit något mer, men allt har ändå känts sådär allmänt tungt och ta emotigt.

Jaja nog om det...

I övrigt så snackar jag med en asnice snubbe som jag är äckligt jävla nyfiken på. Måste fan se till att träffa honom snart. En Micke, det är nog positivt tror jag. Även om det är lite jobbigt med tanke på min vän Micke hemma i Småland. Kan bli lätt o blanda ihop en Micke med en annan. Iaf namnmässigt :P

Sen så skickar jag en tanke till brorsan idag som jobbar o sliter. Gick igenom lite av mina foton o hittade denna bilden på mig och Robban. Bror min är bäst. *saknar* Över ett år sen jag träffade hnom sist nu. 

Jag upphör aldrig att bli förvånad över att mina vänner blir förvånade för att jag är så djup av mig.

Och inte bara det att jag är djup, idag konstaterades det även att jag är rätt bra klok, trots min ringa ålder på 23 år.

Diskussionen kk-förhålladen, som inte fungerar, var ämnet. Jag har ju en vän som träffar en tjej och sexar med henne när tillfälle ges. Hon är nu såld på honom (oväntat? Nej..) och vill ha honom för sig själv. Han å andra sidan vill inte alls ha ett förhållande och vill inte alls behöva sluta med det trevliga sexet.. Jag personligen ansåg att det var dags att lägga ner det hela, om inte annat för hennes skull. Man mår inget bra av sånt där. Vi satt iaf och diskuterade detta fram och tillbaka när Sandra helt plötsligt mindes en sak som jag hört på radion.

Tjejer som har riktigt bra sex med en man brukar förälska sig i denna. Det är tydligen någon grej vi har som gör att vi bara vill behålla den som vi har bra sex med. När jag hörde detta började jag fundera tillbaka på mina förhållanden och insåg att jo, det kan nog ligga något i det hela. Denna onödiga vetskapen var jag självklart tvungen att plocka fram o använda som argument för vännen min för att få honom att förstå att det antagligen är snällare mot henne att avsluta det hela, även om hon nu får gå omkring lite smått sexsugen istället.

Det verkar faktiskt som att jag fick honom att förstå. Och han själv säger till mig att jag är riktigt vis. Shit, egoboost. Man ska vara nöjd när någon som passerat 40 anser mig vara så klok..  Nu har jag sparat ett värmande citat från min vän som jag ska ta tillvara på:

"du är duktig på att veta kloka saker om relationer.fasiken att du inte lyckas hitta en drömprins till dig själv ;("

Så nu ser ni. ;) Jag är klok o jag är klok på relationer. Bra betyg. Så, var ä nu den där drömprinsen? *asg*

Det kan vara svårt att förstå.. Jag måste påminna mig själv..

Att stå på egna ben... Ensam är stark...Osv osv.. Alla uttryck om att klara sig ensam, jag avskyr dem.

 Jag klarar mig själv och jag har från gång till gånglärt mig att uppskatta att klara mig på egen hand.. Nu har jag bott själv i över ett år. Jag har jobbat, koncentrerat mig på djuren och jag har festat som aldrig förr. Allt jag åtagit mig har jag totalt grävt ner mig i. Varför? 

I över ett år nu så har jag hållt mig singel o för mig själv för att hitta mig själv och för att visa mig själv att jag inte behöver någon för att klara mig.Så, nu då?

Nu har jag varit själv och jag har bevisat allt för mig själv som jag ville bevisa.  När man väl känner sig redo att träffa någon så märker man att det är en hel jävla djungel därute och nästintill omöjligt att träffa någon av intresse. Jag menar, jag tänker inte hoppa in i nånting med någon som verkar okej. 

Det viktigaste för mig är småsakerna. För visst är det dom små sakerna som man saknar.

Att höra någons andetag bredvis sig när man somnar.

Att känna fingrar dras längsmed sin nakna rygg så man får gåshud.

Att ha ett knä att lägga sitt huvud i.

Att få känna sig minst i världen.

Att få känna någon stryka ens hår. 

Att känna att någon lägger sin hand på min rygg när vi går in i ett rum med mycket folk i. 

Jaja, fram tills jag hittar det här så håller jag mig till mina vänners kärlek.

Jag kan lyssna på killkompisar snarkningar.

Jag kan tvinga Micke o klia mig på ryggen.

Jag kan hoppa på mina vänner när dom sitter i soffan o tvångslägga mitt huvud i deras knä.

Jag kan tvinga någon att fixa mitt hår.

Lite saker faller ju bort absolut. Det kan man inte säga annat. 

Men titta bara på bilden. Det är det som får mig att stå ut tills jag hittar något äkta. 

Idag har jag återigen fått höra att det är svårt att förstå sig på mig. Tydligen så är det ett halvt projekt att så kallat tyda vad jag menar när jag säger något.. Det är inte första gången jag får höra det men jag blir alltid lika förvånad när någon säger det..

Vad är det som är så svårt att förstå? Hade det varit min dialekt de hade haft svårt att tyda så hade jag kunnat få ett specifikt svar.Tydligen så är det inte hur jag pratar som är problemet, utan det verkar snarare vara vad jag säger. Jag tror snart att min huvud kommer överhettas om jag fortsätter att fundera över det här men jag tror nog att måste..

Ni tjejer vet att karlar inte kan läsa våra tankar, eller hur? Ja vilken dum fråga, det vet vi alla, fast vi i hemlighet önskar att ju VÅR karl ska kunna det.. Det kommer aldrig hända.. I alla fall, det jag skulle komma fram till är att jag kommit fram till detta för längesen och har slutat och säger saker som måste tydas. Jag bara säger rätt ut som det är. Har jag inte tid att bli lost in translation.. Problemet är nu att det är så svårt för män att förstå att jag slutat linda in saker att nu förstår dom inte att dom slipper tyda allting. Så säger jag numera något rätt ut, så ser man hur den stackars karln står där mittemot och ser livrädd ut och försöker frenetiskt och tyda det som man precis sagt. 

Jag har ett alldeles utmärkt exempel från i förmiddags. jag satt o pratade med en kille på Msn som jag har träffat ett par gånger.

Lite bakgrundshistoria: Vi hamnade i säng sist han var här och sen dess har jag knappt hört något ifrån honom. Jag kände väl inte att varken han eller sexet var någon höjdare (med risk för att låta som ett svin), så jag har låtit det vara där och inte tagit någon fortsatt kontakt och i och med att han själv inte hört av sig så tänkte jag att det måste vara ömsesidigt.

Men sen i förmiddags så får jag ett meddelande av honom: "Hej, jag undrar om du kunde tänka dig att vara med mig och en tjej till.."

Jag säger precis som det är och försöker väl ändå att vara lite finkänslig att jag inte är intresserad längre. Jag sa: "Tack, men nej tack. Jag har tröttnat på meningslöst sex nu och jag vill ha något mer seriöst så..." Väldigt rättfram måste jag själv säga och jag kände att jag sagt precis som det var.  Helt plötsligt så blir han helt sådär smått desperat och skriver som fan till mig och ställer tusen frågor. Killen blir helt till sig och frågar om vi fortfarande kan träffas. Jag referar till meningslöst sex-biten och han kontrar med kk.Var det något i det som jag sa som var otydligt?

Jag vet inte om det var så svårt att förstå men uppenbarligen. Jag vet inte hur i helvete jag skulle kunna vara tydligare? Lyssna på vad jag säger istället för att frsöka att tyda det.