I den världen som vi lever i där att ska vara så accepterat osv osv... Jag bara undrar.. Vad är det som är så svårt att förstå i att två ex kan komma överens fast de inte måste? Vad är det som är så konstigt med att ex-flickvännen och den nya flickvännen är goda vänner?

Det är ju inte precis en hemlighet att jag och Sven höll ihop i fyra år. Alla vet det, lite svårt att undgå. Det är heller ingen hemlighet att av de här fyra åren s var det kanske 1,5 år på sin höjd som var bra. Vilket innebär att vi båda två är rätt bra nöjda med att det tog slut utan en massa tjafs o så. Att jag och Sanna sen när Sven och Sanna träffades, kom riktigt bra överens var bara ett plus i kanten.

Jag fick idag den evigt tröttsamma frågan: "Är det inte jobbigt att se Sven och Sanna tillsammans?". 

Jag funderar på att skriva något som jag kan trycka upp i massa upplagor, som när jag får denna fråga, bara kan slänga fram o säga: "Läs detta, då förstår du.". Då jag blivit så trött på den här frågan så har jag kommit fram till att jag ibland kan lämna ut lite random skumma svar som t.ex "varför, jag vill fan inte ha skiten" eller "jo, jag gråter varje kväll".Det sistnämnda svaret är roligast, alla blir jättetysta o obekväma då. *asg* Helst ska man se lite ledsen ut samtidigt.

Nej men allvarligt. Bara för att jag har varit singel sen jag o Sven delade på oss, behöver det betyda att jag är olycklig över att han har någon? Vi har ju redan fastslagit för lägensen att vi inte är intresserade av varandra. Så varför ska jag vara bitter över något jag inte saknar?

Nej skärpning folk. Använd snälla huvudet lite..

Sen kommer vi till den ännu mer oacccepterade saken. Att faktiskt komma överens med sitt ex på riktigt. För det första så ogillar jag att kalla mina ex just för ex. Det är mest när jag är kinkig på dom som de får den titeln ;) Jag föredrar annars att kalla dom mina vänner...

I alla fall, det jag vill fråga er är..Varför "ska" man ogilla sitt ex? Finns det egentligen någon anledning om ingen har gjort något fel i det förhållandet man hade? Om nu alla har skött sig bra och man helt enkelt bara tröttnade och bestämde sig för o lägga ner,varför ska man tjafsa över nåt alls? Eller är det bara så för att man en gång råkat ha känslor för varandra och delat säng i några år, så ska man automatisk ogilla varandra bara för man inte är kära längre? Svara på det nån... Snälla...

Bilden nedan visar mig och Sven ett par månader efter vi gjorde slut. Hans nya flickvän håller kameran och fotar. Man måste älska hur bra alla tar det med tanke på att detta var första gången jag o Sanna presenterades för varandra :P Det var en skum men ack så rolig kväll och jag och Sanna rockade hela kvällen. Den som fann det mest besvärligt var nog dock Sven som liksom glömdes bort lite...

Ett nytt år är här..

Ska på en gång säga att jag satt själv hela jul och nyår och har pga detta lite svårt att vara positiv o skuttig och se fram emot det nya året.

Jag minns ju knappt det föregående. Men kortfattat, vad gjorde jag under 2008?

*Jag var singel för första gången på 7 år.

*jag gick ner 35 kilo.

*Jag bodde för första gången helt själv.

*Jag tog mitt pick och pack och flyttade från Småland till Närke.

*Jag fick ett jobb.

Ja det var säkert bra mycket fler saker än så, men när man kollar på det så får man nog se det som att 2008 var året jag ändrade på väldigt mycket i mitt liv... Att flytta från Småland var nog den största förändringen för mig.. Jag ångrar det inte en sekund, men ack vad ensamt det blir från gång till gång. Att träffa nya människor är något som jag alltid ansett mig själv ha lätt för. Men det är tydligen en helt annan sak när man inte är på hemmaplan. 

Nytt år som det är så pratar folk om nyårslöften och vad de ska göra under året 2009. Jag bestämde mig för att bojkotta allt det här men har efter lite funderande kommit fram till vad jag ska lova mig själv.

Jag lovar mig själv att hålla mig lika rakryggad och principfast som jag var under 2008. Jag ska fortsätta att vara allt jag är, både det positiva och det negativa och jag ska vara stolt över det.